18.50

Vi stod ute, det var en kallare sommarkväll.
Ensamma vid ett bord, kunde man se dig och mig sitta.
Så upp över öronen förälskade.

"Är du varm om fingrarna än?" frågade jag.
"Inte än, men jag är varm om hjärtat. Det räcker för mig."


Det är så töntigt och det är så fruktansvärt fint♥

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0